Vad är stagflation?

Stagflation är ett samhällsekonomiskt tillstånd som uppstår när stagnation och inflation inträffar samtidigt, det vill säga låg ekonomisk tillväxt i kombination med att den allmänna prisnivån höjs. Normalt sett brukar arbetslöshet och ekonomisk nedgång leda till lägre inflation, eller till och med deflation. Problemet med stagflation är att de penningpolitiska åtgärderna (höjning av styrräntan) som vanligtvis tas till för att minska inflationen kan leda till mer arbetslöshet. Att inte göra någonting alls vid stagflation är inte heller ett alternativ eftersom inflationen då fortsätter att öka. Att stabilisera tillväxten motsätter inflationsbekämpningen och vice versa – det här är alltså ett mycket svårt dilemma.

Stagflation kan uppstå av olika anledningar, såsom chockhöjning av priser, ökad penningmängd och regleringar av marknader. Ett exempel är om det uppstår elbrist i en situation där Riksbanken behöver öka penningmängden för att minska arbetslösheten i samhället. Eftersom många verksamheter är beroende av el skulle det minska produktionen och tillväxten i landet, och i kombination med den ökade penningmängden som driver inflation uppstår stagflation.

Vid stagflation är det troligt att fond– och aktiepriserna kommer att sjunka eftersom företagen påverkas negativt av den minskade tillväxten, och kan behöva sänka sina priser och säga upp personal. Normalt sett brukar aktiepriserna följa inflationen, men vid stagflation kommer inflationen stiga i en högre takt än aktiepriserna. Dock finns det bolag som påverkas mer än andra – cykliska sektorer som är känsliga för rörelser i konjunkturen kommer troligtvis att klara sig sämre än kontracykliska branscher.